Rasti-Kurikka järjestää syksyn am-yökilpailut Kalajaisissa kunnan leirikeskuksen toimiessa kilpailukeskuksena. Miesmuistiin ei alueella ole järjestetty kilpailuja. Radat kulkevat Kalajaisvuoren, Kurpanvuoren ja Vitiäiskallion maastoissa. Vuoristomäärästä huolimatta kilpailut käydään melko pienellä alueella. Maasto on kuitenkin monipuolinen eli löytyy hienoa avokalliomaastoa, Vitiäiskallion kivikkoa ja tavallista talousmetsää. Tiheikköjä ja pusikoita on onneksi melko vähän ja ne voi halutessaan kiertää. Maaston monipuolisuus mahdollistaa tehdä helpon radan tai vaativan. Ensikertoja yölampun kanssa maastoon meneville 12 ja 14 sarjalaisilla on ihan omat ratansa, joille aloittelijakin uskaltaa lähteä. Runsaasti kokemusta omaaville veteraaneille pystyi tekemään lyhyestäkin radasta vaativan, ettei tarvitse lähtöpaikalta palata aivan pururataa takaisin leirikeskukseen.
Maaston erikoisuus on Kurpanvuoren latu-ura, jolle ei enää talvisin ajeta latua. Ura on n 5-7 m leveä aukko jolla ei ole selkeää polkua näkyvissä. Ura on kuvattu kartalla keltaisella viivalla siltä osin kun se on selkeästi maastossa näkyvissä päivänvalossa. Mutta löytääkö uran pimeällä lampun valossa niin se jää kilpailijoiden testattavaksi.
Nautinnollisia hetkiä lampun kanssa toivottaen:
Esa Kuoppala
Ratamestari
Rasti-Kurikka arrangerar höstens distriksmästerskap i nattorientering där kommunens lägergård i
Kalajainen fungerar som tävlingscentral. I mannaminne har det på området inte arrangerats
tävlingar. Banorna rör sig i terrängen vid Kalajaisvuori, Kurpanvuori och Vitiäiskallio. Antalet berg till
trots så går tävlingen på ett relativt litet område. Terrängen är ändå väldigt mångsidig dvs. det finns
fina berg i dagen, Vitiäiskallios stenrummel och helt vanlig eskonomiskog. Tätskogområden och
buskage är lyckligtvis väldigt fåtaliga och kan vid behov rundas. Terrängens mångsidighet gör det
möjligt att göra både lätta och svåra banor.De 12 o 14 åringar som är första gången ute i terräng med
lampa har helt egna banor, sådana som även nybörjare vågar pröva på. Åt de veteraner med mycket
rutin kan man på en kort bana även göra krävande banor, så att man inte behöver återvända från
startplatsen längs med stigar o spånbanan till tävlingscentralen.
Terrängens specialitet är Kurppavuoris spårnät, där man inte längre på vintern kör spår. Spåret är ca
5-7 m brett men där syns ingen tydlig stig. Spåret är ritat på kartan med ett gult streck där det är
tydligt synbart i terrängen i dagsljus. Men hittar man spåret i mörkret med lampans ljussken det blir
att testa för alla tävlande.
Njutningsbara stunder i lampans sken önskar
Esa Kuoppala
Banläggare